Rent anatomiskt så kan man påvisa att människan är och alltid har varit en allätare som är anpassad för både animalisk och vegetabilisk föda. Men frågan är om vi verkligen behöver äta så mycket kött som vi gör i dagens samhälle.
Att vi exempelvis har en gallblåsa för att underlätta fettnedbrytning, liten magsäck med lågt pH-värde och vassa hörntänder tyder på att vi är designade för att äta djur. Att enzymer i vår mun börjar bryta ner kolhydrater så fort vi stoppar dem i munnen samt att käken kan röras i sidled tyder på att vi är skapta för att äta vegetabilier.
Att människan är uppbyggd för att kunna äta av det mesta är en av de största faktorerna till att vi har kunnat befolka i stort sätt hela jordklotet. Men bara för att vi är anpassade för att äta kött så är vi knappast några rovdjur. Kött, eller djur överhuvudtaget (med tanke på att man tidigare tog till vara på hela djuret, inte bara filéerna) har tidigare varit en lyxvara. Om man lyckades fälla ett djur åt man säkert tills man storknade men efter det kunde det säkerligen dröja långa perioder innan det var dags igen.
Med det vill jag säga att jag tror inte att vi måste äta kött till varje måltid. Att dra ner på mängden kött innebär att en avlastning för miljön samtidigt som du kan spara de pengarna och istället lägga det på riktigt bra kvalitetskött när du väl äter det.
Under nästan 15 år slutade jag att äta däggdjur. Detta gjorde jag främst av känslomässiga skäl men även på grund av tankar om miljö och hälsa. För mig känns det nämligen logiskt att människan mår bäst av att inte äta sådant som ligger för nära vår egen genetiska sammansättning. Som stöd för min teori lutar jag mig mot det faktum att fisk och skaldjur täcker vårt behov av animaliskt protein samtidigt som vi får i oss mineraler och de essentiella omega-3-fettsyrorna EPA och DHA.
Idag är animaliska produkter den största boven när det gäller olika livsmedels klimatpåverkan. Hela 18 % av jordens växthusgaser kommer från djuruppfödning enligt FN-organet FAO och deras rapport Livestock’s long shadow. Om man äter kött och mejeriprodukter är det därför viktigt att veta hur produkterna har blivit framställda, vilket foder djuren har fått, varifrån köttet har transporterats och så vidare.
Importerat nötkött från Sydamerika skapar till exempel dubbelt så mycket växthusgaser som nötkött från Europa. Det beror på att djuren växer betydligt långsammare i Sydamerika och hinner släppa ut mer metan under sin livstid. Dock så är de oftast gräsbetesuppfödda vilket är positivt för köttets fettsyrebalans.
De enorma mängder soja som odlas som djurfoder bidrar även till skövling av regnskog och starkt besprutade marker. Det är också viktigt att tänka på att reglerna för djurhållning skiljer sig mycket åt i olika länder. Även inom EU förekommer kastrering, stympning av horn och till och med slakt utan bedövning. Det bästa valet om du ska köpa nötkött är KRAV-märkt naturbeteskött från Sverige.
Griskött och odlad lax kommer på en andraplats på miljöbovskalan. Hur miljövänlig fisken och skaldjuren är beror på fångstmetod och val av foder. Köp därför alltid MSC- och/eller KRAV-märkt för att vara på den säkra sidan. Minst miljöpåverkan har vilt, ekologisk KRAV-märkt kyckling och ägg.
Men ingenting är enbart svart eller vitt. Trots att kor, får och andra idisslare sägs vara de största miljöbovarna på grund utav deras utsöndring av metangas så håller betande djur landskapen öppna och ökar den biologiska mångfalden, vilket är bra för miljön.
Mer information om hur olika sorters kött påverkar miljön hittar du bland annat på kottguiden.se.
